Vi åkte in till CSK där en hel del läkare och sköterskor fick se hans beteende. "Ingen kramp" sa de flesta och såg det som positivt. "Han börjar göra sig till känna". Ett nytt EEG gjordes där han under tiden ”vrålade” två gånger, EEG:et visade inga kramper. Då ska man kanske tro på att det ett positivt steg.
Sömnen under natten är ju sådär, inte lätt att få sömn när man vaknar av det här konstiga beteendet. Han verkar ju livrädd! Hoppas verkligen att vi kan komma in i lite sömrutiner snart, vill inte veta hur många timmar man ligger back…
I natt kl.01.00 fick Gustavs föräldrar rycka ut. Calle vrålade jätteofta och verkade skräckslagen. Gustav och Calle blev inlagde och ca 03.15 var jag hemma igen. Stackars Calles farmor och farfar bagav sig hemåt mitt i natten allt för att det skulle bli som vanligt för Alice som lågoch sov helt ovetande. Jag fick någon timmes sömn innan det var dagisdags för Alice. Väl hemma igen bäddade jag ner mig under värmefilten och kunde äntligen sova.
På förskolan hade de pratat om att vara ledsen och glad. Alice sa då bl. a. att hon blev ledsen när Calle åker till sjukhuset. Lilla tjejen, tur att hon berättar och för övrigt är hon sig lik där säger personalen.
Läkarna säger att det inte är kramper Calle har när får sina flipp och vrålar. Man misstänker att det är alla intryck och känslor som visar sig. Med den tidigare medicinen var han så låg att han inte kunde ta del av vad som hände runt omkring honom. När så många läkare sagt så måste vi tro på det. Ytterligare en situation som vi ska vänja oss vid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar