Förskola och träning

Under de senaste veckorna har vi tagit tag i saker som att söka vårdbidrag, träffat sjukgymnaster och ansökt om förskola till hösten. Vi får se när det känns bra att han börjar men nu är han i alla fall anmäld och de vet att han behöver extra resurser. Varje grej är ett steg att ta och man känner sig nöjd med sig själv när man fått saker och ting gjorda. 

Man märker ibland att man är ganska skör innerst inne, tårarna har inte slutat rinna då och då. Inte konstigt kanske. Ovissheten kring Calle gör sig påmind framförallt rädslan över var man landar. Men brottas med en acceptans för framtiden och alla hjälpmedel som kommer att behövas. Man är glad att det finns så mycket hjälp men det är så dubbelt i tankarna. En sak är säker, man vill göra allt för att både han och vi som familj ska kunna leva så vanligt liv som möjligt. Calle verkar i alla fall må bättre än på länge och det får man ta med sig!