Där satt vi och höll de små händer som sakta började få lite värme igen. Den lilla bröstkorgen rörde sig snabbt upp och ner, det såg ut som den skulle gå sönder av de snabba kraftfulla rörelserna. En CPAP kopplades på för att underlätta andningen. Hur hemskt detta än såg ut fick vi i efterhand veta att reaktionen var helt normal. Detta var kroppens sätt att återhämta sig efter en kollapsen.
Vi förstod att vi skulle få stanna på NEO ett tag och fick flytta in i ett föräldrarum. Aldrig kommer man att glömma hur vi gick fram och tillbaka mellan rummet och vår lille Calle. I allt detta elände kunde vi inte fått det bättre. Underbara läkare och sköterskor som tog hand om oss alla på bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar