Lite VAB igen

Jaha, då kör vi varannan vecka på förskolan igen, om ens det. Calles feber har gett med sig men han hostar och rosslar fortfarande mycket. Värst är det efter några timmars sömn om nätterna när han samlat på sig slem. Dygnsrytmen är helt ur balans när hans nattsömn är störd och han inte får sova så mycket när han egentligen ska. Det som känns mest tråkigt är att han inte kan vara på förskolan med sina goa kompisar. =(

Men just nu känns till och med vår situation som en liten grej i livet. Jag vet i detta nu att det finns en familj där ute som väntar på att deras sjuka barn ska befrias från sina smärtor. Ett barn som ska få resa vidare, kanske till Nangijala. Försöker hitta fler ord att skriva men det kommer inga, det är svårt att hitta orden. Mina tankar är hos er <3