Obalans

Just nu känns det som jag inte riktigt har balans i tillvaron. Balans mellan hur mycket jag ska jobba, var jag ska jobba, hur mycket jag ska vara hemma, avlastning för Calle m.m. Att infektionerna avlöser varandra och att vi inte får rutin i vardagen gör inte saken bättre. Bristen på sömn gör sig mer och mer påmind. Att komma ut bland människor och tänka på lite annat än den situation som är hemma gör att jag mår bra. Det är det vi måste tänka på, att må bra för Calles, Alice och hela familjens skull. 

Avlastning. Hur känns det att säga det? Hur känns det att ta emot det? Hur känns det att be om det? Tankarna snurrar. Vad ska vi ha för avlastning? Hur ofta? När ska vi börja? Vilka rättigheter har vi om vi ska ta hand om Calle viss % själva? Just nu önskar jag att någon bara talar om för mig vad som är bäst. Så klart vet jag att det är vi som måste känna efter och framförallt prata med varandra i hopp om att kunna landa på samma nivå. Det är vi som måste ta beslutet, men jag är tacksam för era tankar där ute. Jag vet att vi inte är ensamma att befinna oss denna situation och att det finns ni som bär på erfarenheter när det gäller just avlastning. Dela gärna med er av era tankar!

Så till nästa sak. Vem eller vilka skulle ha tid, skulle ha mod och skulle ha viljan att ta hand om Calle? 

Det är viktigt att detta känns bra, både för oss och framförallt Calle. Hör gärna av er om du/ni är intresserade av att följa med på resan med Calle från ett närmare håll.