Bra...

Under vår resa med Calle har vi mött många människor. Ibland har det varit underbara människor men ibland också otrevliga och oempatiska människor. Som tur är har dessa människor inte varit så många utan istället har väg kantats av människor som satt positiva avtryck. Härom dagen var en sådan dag. På Csk:s mottagning mötes vi av vår sköterska Catharina och Irené som alltid gör att vi känner oss väl omhändertagna. Väl hemma igen ringer telefonen och det är en av två fantastiska läkare från Valjeviken. Rasmus, du vet troligtvis inte hur mycket det betydde att du tog dig tid att ringa för att höra hur vi mådde. Att du helt oväntat hör av dig och säger de orden, att du vill hjälpa och påverka, det gör mig rörd till tårar. På kvällen var det dags för vårt första möte med NOA assistans, men det var helt klart inte det sista. Så otroligt skönt att träffa någon som vet hur vår resa kan vara och vad vi kan möta på vägen.

Så har det varit julavslutning på skolan och jag har nu avverkat en hel termin som resurslärare i åk 2. Kommer ihåg den dag i våras då jag skulle lämna tryggheten med det arbetslag jag hade tidigare på grundsärskolan, en dag som inte var helt lätt att ta sig igenom. Men det gick och jag är glad att jag gjorde det. Det har blivit bra, vilket jag är oerhört tacksam över. Det känns lite som jag har hittat hem, jag har fått ro. Att arbeta mina 60% är min kontakt med den vardag som jag en gång hade. Jobbet har fått en helt annan betydelse och då även tack vare bästa förskolan Grytet. Jag kan släppa allt för några timmar och bara vara jag.