söndag 10 november 2013

Lite klokare

I fredags försökte jag bli lite klokare och förstå mig på hur det är att leva med epilepsi. Om jag innan kände mig ganska säker på att Calle har mycket epilepsi, så är jag ännu mer säker nu. Läkaren Lars Palm pratade med ett språk så jag förstod vad han pratade om och sakta men säkert förstår man mer och mer hur kroppen fungerar. Vi föräldrar fick dela med oss av våra tankar och erfarenheter. Det var med en positiv känsla jag satt på tåget hem från Malmö, nöjd och glad att jag att jag lärt mig lite mer på resan.

Kan då inte låta bli att tänka på den här...

Välkommen till Holland
En dikt av Emily Pearl Kingsley
Jag blir ofta tillfrågad om hur det är att leva med
ett handikappat barn – att jag borde hjälpa dem
som inte delar denna unika erfarenhet så att de kan
förstå och föreställa sig hur det känns.
Så här är det:

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till
Italien. Du köper guide-böcker och gör upp underbara planer
Colosseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig.
Du lär dig några användbara fraser på italienska
Allt är mycket spännande.
Efter några månader av spänd förväntan är det äntligen dags
Du packar dina väskor och så far du iväg.
Flera timmar senare landar planet.
Flygvärdinnan kommer in och säger :”
Välkommen till Holland”
”Holland”!?!, ropar du. ”Vad menar ni med Holland?
Jag har beställt en resa till Italien!
Det är dit jag ska, i hela mitt liv har jag drömt om
att komma till Italien”
Men flygresan har ändrats, de har landat i Holland
och där måste du vara kvar. Det viktiga är att
de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full
av pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.
Så du måste gå ut och köpa nya guide-böcker,
och lära dig ett nytt språk. Och du kommer
att möta helt nya människor som du aldrig
skulle ha mött annars.
Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare
än i Italien och det är inte så tjusigt
Men när du har varit där ett tag och återhämtat dig
så ser du dig omkring……och börjar lägga märke
till att Holland har väderkvarnar …och att Holland
har tulpaner…och i Holland finns till och med
målningar av Rembrandt.
Men alla du känner är upptagna med att resa
till och från Italien…och de talar vitt och brett om hur
underbart de hade där. Och resten av ditt liv kommer
du att säga ”Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det
det jag hade planerat”
Och den smärtan kommer aldrig, aldrig någonsin att
försvinna……därför att förlusten av den drömmen
är en mycket betydelsefull förlust.
Men…..om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du inte
kom till Italien, så blir du aldrig fri att uppskatta och
njuta av allt det sällsamma och det underbara……….med Holland.

1 kommentar:

  1. Jättefin dikt! Har den på kylskåpet här hemma, läser den ofta. Har en son på 18 månader med diagosen LCHAD-brist. Så man känner igen sig. All styrka till er även om jag inte känner er, man fastnar i din blogg och den resa ni gör. //Anna

    SvaraRadera