Snor, snor & snor

Det är ett himla snorande just nu både på mig själv men framförallt hos Calle. På Calle kommer det från alla håll, mun, näsa och inte minst från öronen. Örongångsinflammationen har letat sig vidare i gångarna och igår var det dags att hoppa på en ny antibiotikakur mot sprucken öroninflammation. Visst blir jag helt matt på detta, att inte få vara friska, kunna träna och vara i vatten! Egentligen har vi inte heller fått en ärlig chans att se hur Calle mår utan den epilepsimedicin som vi plockade bort under december och januari. Hela tiden har det legat någon infektion i vägen för att Calle skulle kunnat visa sig från sin absolut bästa sida. Den dagen då han kan det längtar jag verkligen till!

I går kändes det ändå inte helt tungt efter att varit hos läkaren på Valjehälsan. Dels var jag beredd på att Calle skulle få en ny kur penicillin så de var ingen större överraskning, men det som gjorde dagen till den bästa möjliga var läkaren vi var hos. Du vet förmodligen inte hur mycket dina ord betydde för mig just då och fortfarande gör. Ditt sätt att vara och att någon i din roll verkligen visar på förståelse och medkänsla värmer i hjärtat. "Det ska inte du behöva tänka på, ni har nog med annat ändå". Där var det nog nära att jag hade gett min första riktiga läkarkram ;) Tack!