torsdag 15 mars 2012

Lunginflammation

Det var ett tag sedan sist och den tiden som varit har varit både upp och ner. Calle har gjort en hörselundersökning som gav positiva svar, skönt! Som så många andra åkte sedan även familjen "Svenmy" på förkylning med hosta och feber. Alice repade sig ganska snabbt med Calle fick lunginflammation. Vi tillbringade en vecka på CSK där han fick inhalera luftrörsvidgande medicin för att få ordning på hostan. Mellan mediciner, sömn och mat satt vi och skumpade på en stor boll för att få slemmet i lungorna att röra på sig så Calle kunde hosta upp det. Han klarar att hosta ganska bra så det är skönt. Nu är han i stort sätt frisk och hoppas det förblir så för att vi ska kunna ta tag i träningen igen. Det är väl så att den lilla styrka som finns tappas ganska snabbt när Calle blir sjuk. Så är det ju trots allt på vem som helst.

Det känns skönt att komma till ett sjukhus där man känner en trygghet och omtanke av sköterskorna som finns där för oss. Ibland känner jag att önskar att jag kunde jobba där och ge andra samma sak som jag känner att jag och familjen får. Att få mer än "bara" medicinsk vård betyder mycket som t.ex. dessa värmande ord: "Jag tror att sjuka barn många gånger kommer till de föräldrar som är bra och duktiga på att ta hand om dom."

8 kommentarer:

  1. Så är jag övertygad om att det är! Finaste Calle med finaste familjen <3 Många kramar Maria och resten av fam Alexson

    SvaraRadera
  2. Så sant!! Visst är det så. Du har redan visat långt före Calle att du ären av de särskilda. Dit hör G också tror jag. Det kan vara tungt många gånger men man finner sturka därman minst tro och krafterna bara finns där.Kampen kan verka hård och tuff men man fixar det mesta. Kram till hela familjen Tina

    SvaraRadera
  3. Vet inte vad som fattas ditt barn. Vi har ett cp skadat b-barn född i v 28 utvecklas sakta men....
    Vår dotter har kontakt med ett rumänskt terapiföretag( svårt att beskriva, de gör ett mycket bra jobb ser annorlunda än vad vi i sverige gör) är ni intresserade hör av dig till celion3@telia.com
    p.s. jag kommer från Sölvesborg

    SvaraRadera
  4. hej malin jag har läst din blogg och blev oerhört tagen. beundrar verkligen din styrka som mamma

    SvaraRadera
  5. "Man blir så stark när man måste, förstår du Lukas." säger Emil en gång när han kämpar för Alfred i snöstormen. Sanningen i det påståendet har er lilla familj verkligen bevisat det senaste året. Och jag önskar er så innerligt att ni snart kan få höra bjällerklang och få vägen plogad till Mariannelund.

    SvaraRadera
  6. Hej,

    Vet inte riktigt hur jag hamnade på din blogg men det finns så mycket som jag känner igen i det du skriver... Har en son som är i calles ålder och redan efter några dagar kändes nåt fel. Jag fick stå på mig i nästan 3 månader, tjata på BVC och tvinga mig till en mr- undersökning på sonen. Det visade att han hade vattenskalle och bara två dagar senare opererades han i Lund. Han utvecklas normalt motoriskt men jag upplever att han är annorlunda än andra barn. Svårt att få respons inom vården då de inte anser det är några "fel" och de säger att tiden får utvisa... Är oerhört frustrerande och vissa dagar tappar man hoppet och glädjen totalt.
    Ville bara skicka en styrkande kram!

    SvaraRadera
  7. Hej! Halkade in på er blogg via Facebook... Sitter på jobbet o läser senaste Aftonbladet söndag o där står om en tjej som har kongenital muskeldystrofi. Det har säkert redan kollats upp, men jag kunde bara inte låta bli att skriva om det då symptomen verkar vara väldigt lika Calles utifrån det jag läst på din blogg. Hoppas ni får någon klarhet i vad som är fel! /Emma

    SvaraRadera
  8. Camilla Friberg27 mars 2012 kl. 13:18

    Hej Malin!! Nu har jag läst din"dagbok" i bloggen. Fantastiskt skrivet...jag känner verkligen för dig och din familj. Även om vi fick diagnosen(och den var så vanlig som Down syndrom)på Josefine redan när hon bara var 3v så kan jag ändå känna igen mig en del i era känslor och er oro. Jag hoppas att ni snart får ett namn på alla symtomer Calle har...det blir ett avstamp och gör att det blir lättare att gå vidare. Men det blir också början på ett evigt kämpande för era och framförallt Calles rättigheter. Behöver ni råd och hjälp så dra er inte för att fråga...kan jag så hjälper jag er gärna. Ni har ju hjälpt Josse så jag kanske kan ge tillbaka lite. Sköt om er. Kram Camilla

    SvaraRadera