Stockholm

Äntligen kom vi iväg till huvudstaden, men det vara nära att en blixtrande huvudvärk satte stopp för resan och att det skulle bli till att ställa in igen. Troligtvis ett migränanfall, troligtvis ett varningens tecken för att jag behöver tagga ner, börja prioritera igen. Jag har blivit bättre på att tänka på vad jag lägger min energi på och hur jag ska tänka för att hålla vågen i balans. Men så de senaste veckorna har den gungat lite från sida till sida och det började väl hänga lite väl mycket åt en hållet. Jobb, bostadsanpassning, hus, överklagan, mediciner, assistans, listan kan göras lång och den där vågen orkade väl inte med till slut. Jag orkade väl inte riktigt med till slut. Det är svårt ibland, svårt att till exempel inte kunna göra så mycket som jag ibland vill på jobbet på skolan. Varken tid eller ork finns där som den gjort tidigare, det är inte bara svårt utan också sorgligt.
Migrän var nog bland det värsta jag varit med om. Ja, jag var rädd. Tack vare de bästa läkare och sköterskorna i min närhet så satt jag några timmar senare ändå där på tåget mot Stockholm. Jag är så tacksam för det och så äntligen fick jag träffa er, Helene och Mikk från Willefonden. Ni eldsjälar finns på riktigt...