Äntligen förskola

Äntligen har har Calle varit på sitt älskade "Grytet" igen, undrar om han kommer ihåg det efter att han varit borta så länge. Efter några dagar med penicillin har Calle varit pigg, vevat, sparkat och "pratat"så idag var det dags att träffa kompisarna och fröknarna igen. Under natten till idag var inte Calle och jag helt överens om hur mycket sömn vi skulle få. Jag ville naturligtvis sova, men Calle var lite rosslig och ville hellre vara vaken. Gjorde allt jag kunde för att han skulle ändra sig och somna om men tror inte att jag lyckades så bra. Skit med tänkte jag, hur ska det nu bli med förskolan och lämningen av storasyster?
När jag för ungefär femte gången slog upp ögonen och började ta in morgonljuset var det bara att invänta signalen. Upp och hoppa! Försökte intala mig att jag var ganska pigg för det var bara en sak som gällde, nu var det minsann dags att komma iväg till förskolan! Med grym fokus på att få oss i ordning i tid och världens bästa Alice som trots en sen kväll hjälpte till som mycket hon kunde. Vilket samarbete mamma och dotter hade för en gångs skull ;)

Jaha, hur skulle då dagen bli för Calle efter denna sömnlösa natt? Lika stor överraskning varje gång när man kommer för att hämta honom. Har insett att det är ganska lönlöst att gissa, det finns liksom ingen logik i hur han är och hur han mår. När jag kom satt Calle i vagnen och hade åkte rally med kompisarna och såg lite trött Men tro inte att han sovit så mycket under dagen, undrar just om tar igen sig i morgon istället. Det återstår  och se..