Idag är det dagen efter, dagen efter särskolans sista föreställning av "Tv-kväll". Efter två kvällar med fullt fokus, fullt ös och framförallt fullt med glädje känns det idag nästan tyst och tomt. Har fortfarande svårt att hålla tillbaka tårarna när jag tänker på vad jag har fått vara med om. Det är nog svårt för en del att förstå vilken utveckling eleverna faktiskt gjort med detta, varje elev på sitt sätt. Deras äkta glädje går rakt in i hjärtat!
Är så imponerad av alla som varit med och arbetat med eleverna. Jag blir varm i hjärtat, både som lärare men framförallt som blivande förälder. Det finns hopp om utveckling och glädje.<3
Hej Malin!
SvaraRaderaJag hittade din sida! Jättefin blogg du har, du skriver öppet och målande om din/er situation man blir verkligen berörd. Jag hoppas att läkare snart finner ut vad som fattas er fina Calle så att de kan hjälpa honom på bästa sätt.
Lycka till med allt!
Kram Linda